Kknasbollen

ibland känns det jobbigt och andra gånger knas. och ibland kommer känslan av att jag faller tillbax. och allt som jag bär på inombords, du är inte stor nog att fylla ut mina skor. farsan sa nått som jag minns så väl, han sa stå upp för dig själv.
och nu när jag är äldre så har jag lärt mig av den. och för vissa dagar känns allt bara skit, det är då man tänker varför allt händer och det blir som det blir.
jag var på botten och ni lämna mig, shiet. men istället började jag klättra men då kom ni kvickt. dessa löften, säg mig vad har du och vart ska du?
locka mig med bullshit, nejtack jag kan klara mig själv. för innerst inne vet jag att där finns egentligen ingen riktig vän. jag är dock van sen jag var ett barn, lejonet i djungeln som aldrig blev tam. det är para som styr oss runt om idag,
och efter mina år har jag minnsan lärt mig att inte lita på nån.